Med risk för att verka tjatig, men gud vad fort tiden går!

Januari är snart över och ny månad och nya möjliheter väntar.

Matchen i söndags var en tuff kamp där vi ledde matchen igenom men tappade i slutminutrarna och kom till sudden. Fick med oss 1 poäng, vår första och vi visste varken om vi skulle skratta eller gråta. Att ha tre poäng i handen och sedan slarva bort det med missförstånd och utvisningar , känns skit. Men samtidigt plockar vi hem våra första poäng i SSL och det är inte illa, speciellt inte mot Endre som slog oss med pinsamma16-4 senaste mötet.

Jag var  nöjd över min prestation och mitt knä höll hela tiden, fick även spela hela matchen och vi gick på två backpar. Grymt glad över att vara tillbaka efter skadan.

Nu är det fokus på träning, plugg och skola(egentligen som alltid annars) som huvudsakligen kommer bygga dagarna i februari, sekunderna efter en kvalplats tickar snabbare och vi måste prestera hela laget för att kunna knapra in på Sala som ligger näst sist. 

Planerar ni in besök i Linköping, se då till att komma dagarna vi har hemma match för att stötta oss dessa sista avgörande omgångar!

10/2 LIBK-DIF

23/2 LIBK-SALA

8/3 LIBK-Huddinge

 

//C

En vecka med skola, nollning, plugg och träning avklarad. Inte mycket tid över för annat men bara fortsätta i en vecka till.

Riktigt roligt har det varit i alla fall, att ta hand om alla nya framtida sjukgymnaster. Nästan som att uppleva nollningen igen.

 

I morgon är det dags för match! Jag har varit spelklar i drygt två veckor nu och hoppas på att få spela i morgon då vi möter Endre.

Knät är fortfarande inte 100% - igt men med hjälp av knäskyddet kan jag prestera nästintill 100% ändå.

Folkunga hallen 12:00 i morgon!

 

//C

Idag kom äntligen sista resultatet från vår skriftliga tentamen innan jul, och jag blev godkänd!

Sjukt nöjd och stolt över att man lyckats med allt vad denna termin burit med sig för svårigheter och nu har man klarat av två terminer av sex på sjukgymnast-utbildningen.

Snart börjar även nolle p för vårens studenter, och denna gång med vår klass som faddrar. Lär bli en episk period!

 

//C

 

Efter ett beväpnat guldrån då polis snabbt var på plats och försökte gripa rånarna, skadades en av rånarna av ett skott i huvudet. Idag stod det i DN att mamman till rånaren som sköts ska stämma polisern.

Jag förstår att man som mor inte vill att ens barn ska komma till skada, MEN!! Då hade väl hon kunnat försökt påverka så han inte hamnade i de kriminella kretsar som uppenbarligen ledde till dådet.

De förekom skottlossning inne i butiken och vapen riktades mot polismännen. Om en polis möts av hot och våld har den rätt att skjuta.

 

Senare framkom det att åtminstonde några av rånarnas vapen endast var kopior och således ofarliga och tyvärr avled rånaren idag pågrund av sina skador vilket är beklagligt men fortfarande... Varför ens hamna i den situationen från början? Kan dessutom inflika med att den rånare som sköts till döds även hade skatte skulder på minst 350 000 kr. Då han utan fast inkomst mm köpte en porsche att leka med.

 

Anledningen till detta korta resonemang kom i mina tankar då jag vandrade hem från träningen, och passerade TF som varit omtalat för överfall och våldtäktsförsök mm.

Kom därför att tänka på alla överfall, våldtäkter, rån, misshandel, mord mm som sker i världen över.

Jag tycker äckligt synd om de stackars jävlar som väljer den vägen, då jag själv vill påstå att det tillhör det enklare vägvalet att hamna där. Försök finna din egen väg och hitta istället utmaningar i studier, jobb, sociala sammanhang, träning mm. Även om man hamnat snett i livet kan man alltid försöka ändra på tillvaron då det finns stöd och hjälp inom samhället.

 

 

 

Klumpen i magen har släppt, ångesten är borta = Godkänd på vår praktiska tenta för ledundersökningar.

 

Hur nöjd som helst och äntligen, äntligen får man lite jullov. Vetskapen om att man har tio dagar utan plugg gör mig just nu grymt lycklig.

 

Igår spelade vi mot Täby, jag fanns med på bänk efter två hela innebandy träningar samma vecka.

Både lagets sjukgymnast och min egen sjukgymnast rekommenderade tester och minst 5-6 hela träningar innan matchspel.

Jag var ändå överlycklig över att få ta på mig matchstället igen och vara tillbaka i gamla rutiner.

Drabbningen var en tight match där vi krigar men Täby lyckas sätta sina bollar och inte vi.

Inför sista perioden frågar coach mig som satt tillsammans med två till på bänken om jag kan spela..

Vill till 110% svarar jag, " jag vet att du vill, men kan du?" 

Jag svarade nej.

Vet inte om jag gjorde rätt eller fel om jag kunde ha bidragit till ett annat resultat, om jag skulle dragit upp skadan eller inte blivit berörd alls. Hatar ovetenskap.

Men nu har jag haft dagar till rehab och kommer köra alla träningar kommande vecka, och då får vi hoppas att jag gjorde rätt som tog det säkra före det osäkra och klarar av att konkurrera till mig en plats i start femmorna.

 

//C

 

 

 

Efter en helg fylld av studier blev det en tur till viken för att fira in 2013, mitt år!

Familjen med respektive stod för sällskapet och det blev ett bra avslut och en bra start på det nya året.

//C