Resumé

13/3
 
Sista matchen i SSL 12/13 spelades i söndags. Det blev en förlust mot Falun med 7-3( något bättre än senast då vi förlorade med 15-5)
Men gud vad tomt det är nu, har bara gått tre dagar men det har ändå blivit att man träffat folk i laget antingen på kvällarna eller på gymmet. Det går liksom inte att låta bli. När man har kämpat med blod, svett och tårar tillsammans under, en på pappret, fruktansvärt dålig säsong känns det som om man är ännu närmare varandra. Just för att man har delat så många stunder tillsammans.
Vi vet att vi många gånger underpresterat i matcher, men också att vi har haft otur och stolpe ut. Alla skador, herregud 14 st skadade samtidigt gör skillnad! Men allt ont kommer med något gott och ur denna säsong kan man trots allt hämta mycket gott. Lagkänsla, glädje, utveckling, motivation och REVANSCH för att bara nämna några.
 
Min säsong har varit otroligt upp och ner, och jag har två perioder jag vet har påverkat den väldigt mycket.
Min försäsog som började otroligt bra med god utveckling på tester mm, jag var grymt motiverad!
Men en halsfluss som höll i sig med efterföljande förkylningar, feber och hosta gjorde att jag missade 30 dagars träning totalt på från juni till augusti. Det sätter sina spår.
 
Fick vid start av träningsmatcher och serie inte spela så mycket till en början. Det var tungt då, framförallt mot Jönköping och Täby. En spelare med mer glöd, hjärta och vilja kan i vissa matcher vara bättre än en spelare som ses som skickligare på pappret. 
Men väl i mötena mot IKSU, MORA och Pixbo fick jag spela fullt ut och jag var bitvis nöjd över min personliga utveckling under den tiden av träningar och matcher, trots den svidande förlust trappan.
 
Vår skadedrabbade säsong började rätt tidigt redan under en av träningsmatcherna drogs två korsband. Sedan följde i snabb takt rygg och ljumsproblem, operationer, knänskador, benhinneinflammation, hjärnskakningar och en massa fotledsdistorsioner, jag själv hamnade på listan över knän. 
 
Den 23/10 skadade jag mig genom att jag halkade på en motspelares klubba, så otroligt fånigt så det inte finns! Har många gånger senare  frågat mig varför jag? Tänk om jag hade sprungit långsammare/snabbare, tänk om jag hade tacklat henne tidigare....
Skadan resulterade i ett utöjt och skadat kollateral ligament i knät, och det tog mycke längre än vad jag trodde och förväntade mig kring skadan. Efter mycket slit och rehab  jag var tillbaka i träning på plan först i början på januari, men då med knäskydd för att kunna gå nästintill 100% igen.
Fick testa på att spela 2 perioder mot IKSU den 12 januari, den 20 mötte vi pixbo men då fick jag nöta bänk hela matchen. Men mot  Endre den 28 januari i tog vår första poäng i SSL och jag spelade hela matchen. Samma sak i vinstmatchen mot Karlstad och mot Huddinge.
Fick i stort sett spela hela eller delvis av alla matcher under vårsäsongen och det tar jag med mig som någonting framgånsrikt. 
Min coach sa till mig efter sista matchen i söndags att han varit rädd för att jag inte skulle orka ta mig tillbaka efter skadan, men var imponerad över den resa jag gjort och hur långt jag kommit. 
För denna sejour i SSL ser jag inte som min sista, trots att det tråkigt nog bara blev en säsong just nu.
Men inför framtida tid troligtvis i div 1 ser jag alla möjligheter med att bygga upp det som krävs för att ta oss eller mig till Superligan ännu en gång. 
 
//C
Se gärna vår coach krönika, klicka på länken--> http://www.svenskalag.se/news.asp?teamID=4753&newsID=307481
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0